deppoo
hmm man ska inte skriva blogg inlägg när man är full, big nono.bort med de bara!!
Blev lite inspirerad när ja läste johannas blogg nyss, alltså, så jävla sant, hur skönt vore det inte att veta vad man ville, ha visioner!? just nu går jag bara och ja.. vad gör jag? jobbar iof heltid för tillfället, har kul på jobbet och så.. men alltså.. ja mars ut.. vad händer sen? ingen aning.. blir de miami i april? skrev ju klart och tydligt vad jag ville.. men har inte fått något svar.. kanske har de ändrat sig av allt mitt vel, men å andra sidan kanske de inte bara kan kasta sig på mejlet å svara, de kanske behver tänka igenom de lite nu när de fattar att jag är seriös. hoppas på de.. när man pratar med vissa människor känns de bara som att vad fan har jag här att göra? inte för att ja inte gillar de ja pratar med utan för att de är så sjukt positiva till det, det är mest vuxna dock, men de borde ju veta, de har levt ett tag och vet vad man borde göra innan man stadgar sig.. jag har de ju perfekt nu lixom, ingen pojkvän,lägenhet,djur,jobb eller barn att sakna.. familjen, malin och johannor dock, de kommer bli tufft som fan. men iväg vill jag, de känns iallafall skönt att veta att jag vill de, men samtidigt, när jag tänker på de så får jag så ont i magen.. de e normalt kanske? men vafan, jag kommer ångra mig som fan om jag inte åker.. men jag kommer sakna alla så mycket, tänker främst nu på när olsson skulle åka till Thailand tre veckor och vi sa hej då typ fyra gånger på riktigt, sen typ prata vi en miljon gånger i telefonen tills hon ba "Elin, nu måste jag verkligen lägga på" "NEEEEJ" "jo de har tänt lamporna" haha, sjukt!
men de jag är rädd för är att jag kommer glida ifrån alla, att jag är helt annorluna när jag kommer hem och att de andra är helt annorlunda.. man vet ingenting lixom, jag önskar att jag var som Olsson och Malin, som verkar så nöjda med att börja plugga direkt, jag har inte ro till de, de e så mycket saker jag vill göra, och som Johanna skrev, jag kan ju inte göra vad de andra vill utan jag måste försöka ta reda på vad det är JAG vill! och just nu är de ju miami, och jag kan inte låta andra hindra mig från att göra vad jag vill, nu menar jag inte att någon försöker hindra mig utan att jag låter andras åsikter hindra mig!
men sen då? vad händer sen? ska jag flytta efter malin och olsson till gävle? jobba där? till norge? reseledare som jag också drömt om sen ja va liten! jag vill ju ut i världen.. eller de där som Bladh hade gjort.. åka jorden runt på en båt.. de e såna saker som skulle passa mig, men samtidigt är jag så beroende av människorna runt omkring mig, och jag vet inte.. rädsla att bli ensam? jag vet inte!! måste iallafall sluta stopppa mig själv, sluta tänka.. bara känna vad jag vill göra och göra de.. försöka få reda på vad det är jag vill med mitt liv.. usch de är inte lätt, skulle göra vad som helst för att börja ettan på gymnasiet igen!! tre år kvar att fundera ut nåt å bara leka.. jag är iallafall trött på att inte veta!!
och jag vet att jag behöver komma iväg, har varit så sjukt mycket de sista året som jag nog inte hunnit smälta.. och jag känner att som jag mått sista tiden är inte okej, kanske de håller på att komma ifatt mig? jag tror fan de..
piggt inlägg.. nej men glad påsk på er :) ;)
Blev lite inspirerad när ja läste johannas blogg nyss, alltså, så jävla sant, hur skönt vore det inte att veta vad man ville, ha visioner!? just nu går jag bara och ja.. vad gör jag? jobbar iof heltid för tillfället, har kul på jobbet och så.. men alltså.. ja mars ut.. vad händer sen? ingen aning.. blir de miami i april? skrev ju klart och tydligt vad jag ville.. men har inte fått något svar.. kanske har de ändrat sig av allt mitt vel, men å andra sidan kanske de inte bara kan kasta sig på mejlet å svara, de kanske behver tänka igenom de lite nu när de fattar att jag är seriös. hoppas på de.. när man pratar med vissa människor känns de bara som att vad fan har jag här att göra? inte för att ja inte gillar de ja pratar med utan för att de är så sjukt positiva till det, det är mest vuxna dock, men de borde ju veta, de har levt ett tag och vet vad man borde göra innan man stadgar sig.. jag har de ju perfekt nu lixom, ingen pojkvän,lägenhet,djur,jobb eller barn att sakna.. familjen, malin och johannor dock, de kommer bli tufft som fan. men iväg vill jag, de känns iallafall skönt att veta att jag vill de, men samtidigt, när jag tänker på de så får jag så ont i magen.. de e normalt kanske? men vafan, jag kommer ångra mig som fan om jag inte åker.. men jag kommer sakna alla så mycket, tänker främst nu på när olsson skulle åka till Thailand tre veckor och vi sa hej då typ fyra gånger på riktigt, sen typ prata vi en miljon gånger i telefonen tills hon ba "Elin, nu måste jag verkligen lägga på" "NEEEEJ" "jo de har tänt lamporna" haha, sjukt!
men de jag är rädd för är att jag kommer glida ifrån alla, att jag är helt annorluna när jag kommer hem och att de andra är helt annorlunda.. man vet ingenting lixom, jag önskar att jag var som Olsson och Malin, som verkar så nöjda med att börja plugga direkt, jag har inte ro till de, de e så mycket saker jag vill göra, och som Johanna skrev, jag kan ju inte göra vad de andra vill utan jag måste försöka ta reda på vad det är JAG vill! och just nu är de ju miami, och jag kan inte låta andra hindra mig från att göra vad jag vill, nu menar jag inte att någon försöker hindra mig utan att jag låter andras åsikter hindra mig!
men sen då? vad händer sen? ska jag flytta efter malin och olsson till gävle? jobba där? till norge? reseledare som jag också drömt om sen ja va liten! jag vill ju ut i världen.. eller de där som Bladh hade gjort.. åka jorden runt på en båt.. de e såna saker som skulle passa mig, men samtidigt är jag så beroende av människorna runt omkring mig, och jag vet inte.. rädsla att bli ensam? jag vet inte!! måste iallafall sluta stopppa mig själv, sluta tänka.. bara känna vad jag vill göra och göra de.. försöka få reda på vad det är jag vill med mitt liv.. usch de är inte lätt, skulle göra vad som helst för att börja ettan på gymnasiet igen!! tre år kvar att fundera ut nåt å bara leka.. jag är iallafall trött på att inte veta!!
och jag vet att jag behöver komma iväg, har varit så sjukt mycket de sista året som jag nog inte hunnit smälta.. och jag känner att som jag mått sista tiden är inte okej, kanske de håller på att komma ifatt mig? jag tror fan de..
piggt inlägg.. nej men glad påsk på er :) ;)
Kommentarer
Trackback
